De orden kom från min outback-vän från Australien. Dagen efter hans misslyckade jakt hemma kring gården följde han med flickvän med mig in till den stora staden.
Jag hade ett ärende på det finare Östermalm i Stockholm. Det är kvarter fyllda av damer i krusblus och dyrare pälsverk. Efter en morgon då han huggit lite ved hemma bakom huset tog jag en smått rastlös Dundee med mig in till stan. Tanken var att jag skulle släppa av dem vid ett av områdets mer fashionabla köpcenter så skulle de senare söka upp mig nåt kvarter därifrån. Sagt och gjort.
När mina ärenden började ta slut skulle jag just till att fundera över hur jag skulle hitta min husgäster. Eller skulle de verkligen lyckas hitta mig på uppgjord plats. Jo, då där kom de. Glada och spralliga hoppade de in i bilen och jag styrde hemåt. En resa på ca 20 minuter fylldes av skratt och prat.
Svenskarna är så vänliga! Han var verkligen uppfylld av all vänlighet han mött under deras timme på byn. Det var ju roligt att höra men jag kunde ändå inte låta bli att undra…
Kunde alla leenden och glada tillrop de mött i staden haft något med dem att göra. Tja, det faktum att Crocodile Dundee var i stan iförd flipflops, bermudashorts över ett par håriga ben, toppat med skinnjacka och toppluva. En ruggig oktoberdag, i centrala delarna av Stockholms Östermalm. Jag bara undrar.
Ledord 