Fåglarna sjöng i träden, några änder pickade vid strandkanten. En och annan båtägare var på plats och fixade med båten inför sommarens äventyr. Vårsolen sände sina allra varmaste strålar över oss. Han och jag gick tätt tillsammans, min arm i tryggt förvar under hans. Då och då stannade vi upp med näsan mot solen, nästan bländade av dess sken, bytte nåt ord med båtfolket. Det är en dag som det är svårt att inte vara lycklig, bara vi två, mot världen.
Stigen kallas för kärleksstigen den går längs båtbryggorna i min hemstad Nynäshamn. Vacker och trevlig att vandra längs.
Temat för idag är ”Kärlekens väg”. Är det vägen vi flanerade längs i båthamnen i Nynäs? Ljus, solig, bred och härlig att gå på. Eller är Kärlekens väg istället den där skogsvägen vi körde på som varnade för att hinder och fara kunde förekomma.
Denna krigets dag kommer Jesus till oss med en liknelse om sann kärlek. Den där Kärlekens väg som vi annars så gärna talar om, det låter vackert. Men det är den offrande kärleken vi talar om. Det är långt från en kärlek som kan köpas med bomber och granater. Nu handlar det om en villkorslös kärlek som själv går i döden för att jag ska leva.
Kanske Kärlekens väg för mig också är en svår väg att gå. En gropig, lerig, backig och omöjlig väg i hällande regn, på tvären. Som ett frö som måste ner i jorden, mörkret, dö för att kunna återkomma fullt av liv. Det är en tuff kärlek som får gå igenom mycket.
Idag går det inte att undvika tankarna på kriget. Finns det också en krigets väg? En väg där allt blir så fruktansvärt meningslöst. Det är svårt att se hur det ska kunna ta slut. Vad finns på andra sidan? Finns det överhuvudtaget ett liv på andra sidan kriget?
Kanske finns det någon tröst eller något hopp i att tänka på det där fröet Jesus talade om. Det som skulle ner i jorden först för att sen kunna få nytt liv. Nog känns det som att det är många lager jord över huvudet på oss nu, i krigets förgård. Oro och rädsla.
Jag känner ett hopp i att Jesus trampat upp en stig för oss. Han har gått den där kärlekens väg, den skitiga vägen, den tunga vägen. Han har gått den genom döden, meningslösheten, striden, bomber och brutna löften till livet, ett evigt blomstrande liv. Ett liv som övervunnit det absolut svåraste vi har att tackla i vår vardag. I dagens krigstillstånd. Genom död till liv.
Han bjuder in oss att slå följe med honom. Genom mörker och meningslöshet till nytt liv.
Jag vill så gärna se Jesus, förstå honom, våga tro på honom. Han är här. I varje andetag, i varje medmänniska, i liv, i död och han älskar oss mer än ord kan säga.
Med sitt liv, sina handlingar och sina ord visar han oss vad kärlek är.
Jesus uppmanar: Följ mig! Min kärlek ska leda dig genom det ogenomträngligt svåra till ett annat liv, ett nytt liv. Tillsammans går vi på Kärlekens väg. Kom!
Ledord 