Tänk er en date, en middagsdate, hemma hos mig. Du och jag. Jag har lagat middagen, en fiskrätt jag nyligen lärt mig och som jag prövat tidigare på några vänner. Med beröm godkänd.
Det är mörkt ute. Det är november. Klockan närmar sig 18 en fredagskväll på landet. Här ser man stjärnor, inga gatlysen. Men han hittar fram, knackar på och överlämnar en fantastisk bukett blommor till mig. Glad tar jag emot dem, med två underliggande tankar – var sjutton har jag en så hög vas och var sjutton ska jag ställa dem undan klåfingriga katter? Det får gå.
Till bords vi gå. Sitter mittemot varandra och ler i stearinljusens sken. Hundar och katter har blivit utfodrade, nu är det vår tur.
Då börjar det. En av katterna vill ha också vår mat, kretsar allt närmare våra tallrikar. En av hundarna försöker styra upp det genom att jaga honom därifrån. En kattåråttalek tar fart mellan våra ben och bordets hörn. Inte våldsamt, men envist. Den andre katten har hittat något som roar honom uppe på köksskåpen där han rasslar runt bland flingpaketen. Hotet om flingregn över oss känns inte helt främmande. En andra hund tycker att hennes matranson var alltför snål denna dag vilket hon nu envist påpekar genom steppande och boxande framför oss. Den tredje jycken vill gå ut, för att sen vilja komma in. Och sen ut igen, för att alldeles för snart vilja in igen. En oavbruten kedja av hoppande mellan bordskonversation och dörröppnande uppstår. Den fjärde och sista hunden ligger någonstans och sover nöjt.
Dejten gick väl sådär. Konversation och kontakt blev lite haltande. Någon tredje träff blev det aldrig.
Det här är mitt liv. Jag älskar det. Jag söker någon likasinnad!
Till slut hittade vi varandra igen. Efter 40 år. Äntligen!
Ledord 